Swizzle4shizzle (The land of the polar bizzles)

Tja! Som ni alla nu förstått är denna bloggs mest frekvente skribent tillbaka i isbjörnarnas land. När man är i Australien så tänker man inte riktigt på hur avslappnade alla människor är. Alla småpratar hur mycket som helst på ett hur schönt sätt som helst. Tillochmed i passkontrollen som är världens stelaste plats pratar Aussies på om allt möjligt "hur har din resa varit, blaa, blaaa blaa". Allt är trevligt, allt är chill. Så landar man i Sverige, tänker: "COOLT, jag kommer prata svenska med en officiell person för första gången på 7 månader: Passkontrolltanten"...

N -  Hej!
PT - [Tystnad, sur stram min]
N - [Tystnad, besviken min]

Jag har fan kommit fram till det. Man kan inte småprata med i stort sett någon i Sverige. Här pratar man inte med främlingar. Trist...

Nånting annat man glömmer bort i Aussieland är hur kyla känns. Kallt på morgonen Viktor? My azzz. Man fryser när man har ett lager på sej därnere vafan :) När jag landade med Skywaysplanet på Gotland sade piloten att det var 9 grader på marken... NIO! Tog mej 24h i landet innan jag hade halsfluss. Visst visade det sej iofs att bakterierna hade kommit in i machetehugget, men jag vill tro att det var den svenska kylan som satte igång det hela. Själv har man satt igång med gamla "Torkan"-jobbet igen, och det är ju rätt soft, och rätt trevligt, men bananplockning är fan roligare, om än en miljarrd gånger tyngre. Måste dock va trist däruppe att grabbzen har dragit från Tully. Har nåra nya flyttat in?

Kortfattat: Sverige är soft, men ganska trist. I och med att detta är mitt sista officiella inlägg, vill jag tacka de som läst bloggen uthärdigt.

Seeya mates...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0