A Bit Tipsy

Misstanker att denna vistelse liksom vistelsen i Whitsundays kommer fa torrt pa bloggmaterial i och med att allt som hander och gors pa sadana har stallen blir fruktansvart interna. Tankte dock saga att vi under helgen hade ungefar en sak for oss. Dricka saklart. Det enda man kan gora i en sadan har stad. Skotten borjar precis nyktra till nu efter en konstant fylla sen i torsdags med start klockan halv sju pa morgonen vissa dagar. Vi svenskar hade ett mal i lordags. Att dricka en box goon (bag in box-vin pa 4,4 liter)... var :) De andra tva som jag for ovrigt inte har introducerat: Hagbard och Jocke fran Dalarna (men helt utan dalmalsdialekt :D) maste jag saga var starkast, eftersom att de har mer erfarenhet av Tullys osande alkoholdoft, men vi tre andra var i alla fall nara.

Jocke och "Hagge" har varit har i 2 och en halv manad nu. Saken ar den att om man har working holiday-visa i Australien, kan man bara fa ett sadant pa ett ar en gang i livet, om man inte plockat frukt i minst 90 dagar. Detta satsar de alltsa pa och ar fardiga har om 6 veckor. Det verkar for ovrigt som att Viktor och Filip forlanger sin vistelse i Australien, och ska antagligen hanga pa en roadtrip med dom runt hela landet pa 3,5 veckor. Sjalv maste man jobba pa samma gamla Torgkassen ;(

Klockan e kvart i 10, sa det ar laggdags nu. Uppstigning kl 5.30...

Gonatt


Humping in the Woods

Nar vi kom till Tully i sondags, blev vi forvanade nar vi fick reda pa att vi i bananplockarnas egna hostel - banana barracks - skulle bo i ett 8-dorm tillsammans med tva svenskar och tva norskor (samt en skotte). Staden ar skrammande liten: det finns inte ens ett donken... 2500 invanare som alla antagligen ar galna. Forutom bananer har Tully tva saker: Australiens mesta regnfal (300 dagar om aret), samt Australiens hogsta sjalvmordsantal.

Precis som pa Lindeman Island, jobbar jag och Viktor tillsammans och Filip jobbar pa ett helt annat stalle (tillochmed ett annat plantage). Forsta dagen fick jag och Viktor borja med att satta pa pasar pa vaxande bananklasar. Efter lunch blev det dock andra bud. HUMPING! Nar man pratar om bananer anvander man det gammaldags ordet for att bara: humpa, vilket kan lata lite roligt for en del. Nar man sager "plocka bananer" later det ju som om man tar en liten sadan dar klase i taget, precis som dom man kan kopa pa ICA. Sa ar dock inte fallet.

Man gar fram till en bananpalm, under en feeet klase, samtidigt som en annan snubbe (bara killar far jobba med humping) skar av snorena som haller palmen uppe, for att till sist med machete hugga nagra snitt i palmens del som vatter mot humparen (jag och Viktor). Nu borjar tradet falla, och det ar bast att man far ett bra handtag om klasens gren. Nar man lyckats luta klasen mot axeln/nacken och star framatbojd som Quasimodo, hugger "cuttern" av grenen fran palmen. Hur stora e klasarna som vi balanserar och bar pa ryggen da? Mellan 40-80kg! Det innebar att de storsta klasarna jag och Viktor kankar fran trad till traktorvagn overskrider var egen kroppsvikt! Tank er att gora detta 8 timmar om dagen. Traningsvarken gor att jag maste luta mina armbagar mot skrivbordet for att orka halla dom uppe. 8 timmar ar det dock inte riktigt. Till att borja med far vi aka pa traktorvagnen till och fran faltet till och fran arbetet 15 min, samt pa alla raster. Sedan far man ocksa gora det roligaste arbetet: alla turas om att kora traktorn med vagnen inne i skogen. Fett olagligt, med tanke pa att varken jag eller Viktor har traktorkorkort eller vanligt korkort, men men...

Fruktansvart tungt arbete alltsa (antagligen det tyngsta arbete vi nagonsin kommer att gora), men det ar fortfarande ratt roligt ocksa. Smutsigt dock... Man kan minst sagt rakna med att slanga alla ens klader man anvant for arbete efter denna tiden.

Nu orkar jag inte skriva mer, sa ha det tills nasta gang!

The Shit is Bananas

B-A-N-A-N-A-nas.

Sitter uppe i Cairns for att ikvall ta bussen till Tully. Dar ar det tankt att vi i overmorgon ska borja varat nya jobb... Som bananplockare! Fett hart, fett trist, fett daligt betalt, men fett coolt :) Nagot man ska ha gjort innan man lamnat landet.

Cairns ar typ som Australiens Queenstown (NZ): fett trakigt om man inte har fett med cash. En och en halv manad sen jag jobbade senast... Do I have 2 make myself clearer :P Nasta gang jag kommer hit lovar jag dock att jag ska dra en till bungy. Vart $125 bara for en fett snygg tisha. Sen senast har vi typ varit pa Starbucks samt festat. Skont att komma upp till varmare breddgrader. Anstandig temperatur haruppe: 30 grader till skillnad fran Surfers 25. Dock inte popular strand, da det finns "varning for krokodil"-skyltar uppe.

En av de coolare vyerna nagonsin var nar vi skulle flyga upp hit, och man kunde se genom fonstret pa planet bland annat The Whitsunday Islands (dar vi jobbade) men ocksa det stora barriarrevet som lyser som blaa flackar pa havet.

Hinner inte skriva mer nu. Seeya

Swedish Invasion

Tankte gora er medvetna om exakt hur mkt svenskar det finns har i Surfers. I rummet bredvid sitter 10 skrikande svenskar som dricker ol som bara vikingar gor. I vart rum bor inklusive oss 5 svenskar av 6 (den sista ar en skon bogig hippie-israelit som gillar att roka pa). Vi har beraknat att sammanlagt ungefar en fjardedel av alla pa hostelet ar svenskar. Dessutom glomde jag att namna att jag och Viktor sprang in i var polare Robban som bodde i vart rum i Queenstown, NZ, fast denna gang stotte vi pa honom inne pa en nattklubb i Surfers, Aus. Omg vilken liten varld...

Back In Paradise

Som jag skrev att vi skulle gora i forra inlagget, spenderade vi natten mellan tisdag-onsdag pa heltackningsmattan i Christchurch. Kom fram dit kl 2300 pa kvallen, och incheckning vankades runt tjugo over fyra for att vara pa sakra sidan (down under har dom helt sjuuuuuka sakerhetskontroller, och det viktigaste ar att man inte tar med sej frukt ngnstans: om man forsoker smuggla ett apple pa bussen over delstatsgranser i Australien aker man pa 10000 kr boter...) Darfor nar vi genomforde tidsforflyttningen pa 3h minus, kandes det snarare som att vi akt 3h plus. Weird...

Nar vi anlande till Brisbanes flygplats kl 7.05 pa morgonen hade vi ingen aning om at vilket hall vi skulle. Vi bestamde oss for att dra ned till partyorten Surfers Paradise som fortfarande var okant (icke k'a'nt, inte 'o'k'a'nt) territorium for V o F. En aning mindre crowded an i paskas, fortfarande lika nice. Vi bor pa ett hostel 4km fran city, 50m fran huvudstranden. Den snabbaste gangvagen till stan ar alltsa en 40 min lang beachwalk (efter ngn km kanns det snarare som att ga i kvicksand). Direkt nar man kommer till vattnet ser man skylinen som ser ut att ligga nara, men pa nagot satt narmar den sig aldrig...

Pa senare tid har det borjat uppsta en del minnesluckor, framforallt faktiskt vid icke alkoholrelaterade incidenter. Senast ar att jag tappat bort min hostelnyckel, som antagligen aldrig kommer att komma fram igen... Igarkvall tappade Filip bort var voucher till gratis intrade pa alla nattklubbar i stan. Varst av allt var dock i onsdags nar vi skulle betala for bussen till SP, nar Filip insag att han forlorat sitt card case med VISA, Australiensiskt Maestro-liknande kort, Korkort etc. Illa, illa... Korten ar sparrade efter en javla massa bassel. Orka!

For er som inte har Filip pa facebook dar alla bilder dyker upp, jag lovar att jag lagger upp de flesta bilderna har nar jag ar i Sverige... For javla mkt besvar...

L8'er m8's

It's a Long Way From Sweden to Dunedin

Inte har vi haft trakigt de senaste dagarna heller. Under de sista dagarna i Queenstown traffade vi pa helt stoeert manga svenskar, bade pa hostels och pa nattklubbarna. Under tiden klamde vi in en "Shotover Jetboating": jetbat pa en liten flod dar grundaste omrade vi korde over var 15 cm, vilket ocksa var ungefar sa nara vi akte klippvaggarna i 80km/h. Dagen efter spenderade vi pa en busstripp till det kanda Milford Sound. En fjord med tusenmeters hoga berg runtomkring, samt helt otroliga vattenfall. Sista dagen spenderade vi i sangen efter en utmattande kvall pa klubben. "No Countro For Old Men" blev vart forsta biobesok sen Sverige, kvallen innan det var dags for ytterligare en plagsam busstripp.

Dunedin (uttalas "Deniden") ar i stort sett sa langt ifran Sverige man kan komma. En studentstad pa 130k invanare, dar vara kiwimates pluggar. Staden ar Nya Zeelands "wildlife capitol", och man kan lugnt saga att det var wild life dar. En helkvall med Country Wine, eller "Cunt Wine" som studenterna sjalv valjer att kalla det, holl en i toppform. Pa sondagsmorgonen kunde man beskada mer krossade glas an man nagonsin tidigare skadat. Dessutom var det en fet fauna man fick se om man tog sej ut ur staden. Vi fick se varldens antagligen lataste djur: sjolejonet, varldens storsta fagel: albatrossen, och sist men inte minst: varldens klantigaste fagel: pingvinen. Vi fick reda pa att pingvinerna skulle komma upp pa stranden nar morkret foll pa. Vi stod dar och vantade i kylan och efter trekvart sag man helt plotsligt hur 10 stkn 30 cm stora pingviner surfar med en minivag in till land. De borjar tulta uppat som bara pingviner gor, och lyckades ramla varje gang en minivag nadde dom. Roligare har man sallan sett.

I ovrigt var vi pa guidad tur i ett olbryggeri. Som avslutning pa turen fick man "smaka" pa ol. 6 smaker hade dom sa vi var tvungna att prova alla... twice. 10 glas ol (inte fullsize dock) pa en halvtimme. Yum!

For ovrigt traffade vi en kiwi som hade tillbringat 6 veckor i Nybro (vettefan var det ligger), och slangde sej med helt SJUKT mkt svenska termer.  I morse nar han vaknade pa soffan i lagenheten (som hade sangplats for 5, men beboddes av 10) lyckades han klacka ur sej ett "obekvamt".


Nu befinner vi aterigen oss i Christchurch, dar vi ska spendera pa heltackningsmattan pa flygplatsen. Incheckning 2morro @ 5 o'clock.

See ya back in "Oz"


RSS 2.0